Elisabeth Åsbrink

Övergivenheten är en roman om en familj, om tre kvinnor och tre städer, som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familjehistoria. Berättarjaget vill en gång för alla vill sätta namn på den ödsliga skugga som följt henne genom livet och som hon misstagit för normaltillstånd. Genom att skildra Rita, Sally och Katherine, spårar hon hur hemligheter, lögner och tabun går från en generation till nästa. Det är en fängslande berättelse om kärlek, emigration och mänskligt liv i hatets skugga. Övergivenheten gestaltar med stor inlevelse erfarenheter och skeenden, såväl vardagliga som mer dramatiska,under nittonhundratalet i Thessaloniki, London och Stockholm, och följer spåren tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien under 1300-talet och 1400-talet. Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj.

Elisabeth Åsbrink är författare och journalist, tidigare anställd på Sveriges Television. Hon debuterade 2009 med Smärtpunkten, om Lars Norén och polismorden i Malexander. 2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. 1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar. Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.

Det brukar ju heta att land ska med lag byggas. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade.

I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord.

Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade.

Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst i det här landet?

Orden som formade Sverige är en personlig, rolig och bitvis provocerande läsning av svenskheten, en nödvändig komplicering av ett nationalitetsbegrepp som på sina håll blivit väl enkelt.

"Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria." Dagens Nyheter

"Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel."Aftonbladet

Jag hoppas att Orden som formade Sverige blir vida läst. Smålandsposten

"Åsbrinks bok är av ett eget slag. Den handlar mer om svenskarna än om Sverige. Mer om värderingar, mer om språk och tankevärldar än om årtal och regent- och regeringslängder. Den är fri i tanken, hoppar i tiden när den stöter på paralleller, befruktar de stora linjerna med anakronismer och sidospår, och som lärobok för oss som för ofta tittade ut genom klassfönstret under historielektionerna är den oslagbar." Västerbottenskuriren

"Kapitlet om vad svenskarna visste eller inte kände till om Förintelsen är en av de elegantare avrättningarna av Jan Guillou som skrivits, det apropå hans påstående från häromåret om att svensken intet visste om folkmorden före 1945." Expressen

"Åsbrink skriver med sedvanlig klarhet, ibland med vasst patos och alltid med nyfikenhet. Uppfordrande och stimulerande om svenska ord." Göteborgsposten

"Här finns en lång rad alldeles underbara texter. Kloka och vackert skrivna." Sydsvenska dagbladet

"Hon skriver elegant, humoristiskt, ibland med en ironisk ton, och bakom ligger en imponerande källforskning./.../ Jag hoppas att Orden som formade Sverige blir vida läst." Borås Tidning

"Läsvärt och tänkvärt." BTJ

Vinnare av Augustpriset 2011!

Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt hans föräldrar skulle aldrig återvända.

I Sverige hamnade storstadspojken Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad på gården Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen.

Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system?

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020).

När börjar vår tid? Vårt nu?

1947 är allt i rörelse. Allt kan fortfarande bli annorlunda.
- Den 10 februari tecknas fredsfördraget i Paris. Det andra världskriget är härmed slut. Samtidigt arbetar Europas fascister och nazister målmedvetet med att samla sig igen efter det stora nederlaget.
- Simone de Beauvoir erfar sitt livs passion, aldrig har hon känt sig så beroende av någon man. Hon börjar skriva feministbibeln Det andra könet.
- En kommitté får fyra månader på sig att lösa Palestinaproblemet.
- Christian Dior presenterar sin första kollektion, The New Look.
- FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras, bara några få känner till begreppet folkmord.
- Sonen till en egyptisk urmakare, Hasan al-Banna, önskar vrida tiden mot islam. Han inför den plan som fortfarande är jihadisternas ideal.
- I ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna, finns tioårige Joszéf. Nu ska han ensam fatta ett livsavgörande beslut- börja ett nytt liv i Palestina eller återvända till förföljelsernas Budapest? Långt senare flyr han till Sverige där han får en dotter, Elisabeth.

Av dessa till synes disparata händelser har Elisabeth Åsbrink skrivit fram berättelsen om en värld som på gott och ont börjar ta form, där idéer om demokrati och medbestämmande föds och dör i samma stund, där en gammal ordning faller och en ny tar vid. Vår tid nu.

Elisabeth Åsbrink är en av våra mest namnkunniga journalister och författare. Hon fick Augustpriset 2011 för sin bok Och i Wienerwald står träden kvar, som också belönades med Dansk-svenska kulturpriset 2013 och Kapuscinskipriset 2014. Hon har tidigare bland annat givit ut en bok om Lars Norén och morden i Malexander, Smärtpunkten. 1947 har nominerats till Augustpriset 2016.

Den 28 maj 1999 mördades två poliser i Malexander av nazisterna Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Kvällen före morden hade Tony Olsson spelat sig själv i den sista föreställningen av Lars Noréns pjäs Sju tre på Riksteatern. Norén skrev den kontroversiella pjäsen tillsammans med Olsson och två andra tungt kriminellt belastade män. Två av dem var nazister, och fick i pjäsen ge uttryck för sina åsikter. Morden på polismännen Robert Karlström och Olof Borén var en djupt traumatisk händelse inte bara för de drabbade familjerna utan också för den svenska allmänheten, och kastade en lång skugga över Lars Noréns gärning som dramatiker.

Elisabeth Åsbrinks avslöjande granskning av händelseförloppet har blivit en modern klassiker. Smärtpunkten nominerades till Augustpriset 2009 och har nu blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT, med David Dencik i rollen som Lars Norén.

»Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den är väldokumenterad, välskriven, ovanligt nyanserad och övertygande.« ÅSA LINDERBORG i Kulturnyheterna, SVT

»Smärtpunkten är den bästa svenska boken om ett uppmärksammat brott sedan Lasermannen.« FREDRIK QUIST, Östgöta Correspondenten